15 års åldern

jag höll på mycket med stölder/inbrott vid den här åldern, det vart mycket s,k smas and grab på tobaks affärer. jag har alltid klarar mig ganska bra uttan att åka fast, jag tror att man åker fast för ca 2% av allt man gör, jag trivdes värkilgen med vad jag gjorde och att va 15/16 år och alltid ha några tusenlappar på ficken är en otrolig kännsla och det va alltid anndra som så upp till en, så som jag såg upp på dom som va äldre än mig. när jag va 16 så gjorde jag mitt första rån det va en post i en stad utanför stockholm,. jag har oftat gillat att göra brott själv och i hemlighet, har alldrig varit rädd för att göra saker själv, det här första post rånat va nog lite av en panik grej, jag hade fastnat i den hära staden och kom inte hem, hade inga pengar eller nåt, försökte att hitta en tobaksafär som man kunde göra inbrott i, men utan rätt verktyg va det för svårt, på morgonen gick jag ut med min kompis hund och såg en post, dom hade inte öppnat än med det va folk där inne, jag såg hur dom höll på med en låda, så jag vart nyfiket och gick lite närmare och såg att lådan va FULL med sedlar som dom höll på att fylla kassorna med, där startade min ide. jag tänkte JA där har jag min resa hem pluss en mycket bra slant extra, jag gick hella dagen och tänkte på det, och berättade för min kommpis vad jag hade sett och frågade om han va sugen på att hänga med på att råna posten, det vart ett nej direkt från han, hen va nog lika rädd som mig men han kunde låta bli och sega nej, det kunnde inte jag efter vad jag hadde sett. dagen gick och det ända som fanns i mitt huved va att råna den här posten, jag satt uppe till sent på kvällen och tänkte och tänkte på hur jag ska göra, tillslut så sommna jag på soffan, den här natten drömde jag tilloch med att jag gjorde rånet, så exalterad va jag av att göra det här, jag vackna vid ca 11 tiden på dagen och tänkte okej i dag gör jag det, jag tog en mössa av min kompis som jag gjorde till en rånarluva, och så stal jag en cykel, ja en cyckel jag skulle göra att postrån med en cykel, dagen gick med konstant adrenalin i kroppendet, Det börjar närma sig att posten stänger så jag tänkte okej nu gör jag detNU kan jag tyvär inte berätta mer i detalj om det här efter som det fortfarande är ouppklarat.men jag gjorde det och fick en slant absolut inte så mycket som jag trodde att jag skulle få. men men..efter rånet ca 30 minuter så skakar jag fortfarabde av all adrenalin jag har i kroppen, hade presis kommit upp till min kompis lägenhet och satt mig i soffan, nu hade det väl gått ca 40 minuter, jag tänder en ciggaret när jag sitter i soffan och känner hur kropen slapnar av lite. samtidigt känner jag hur det är nånting som är på väg upp från min mage jag springer in på toaleten och spyr, ;shit va fan är det här; tänkte jag, jag gick tillbaka till soffan och tände en ny cigg, Då sa min kompis, har du så mycket adrenalin i kroppen så du spyr,, det va av all adrenalin jag spydde. Att jag spydde fick jag höra länge av mina vänner, för det e ju självklart att jag berättade för mina vänner i stockholm vad jag hade gjort, jag va ju den 1 i gänget som hade gjort ett postrån nu,det här med att spy efter ett rån, är nåt som har förföljt mig i alla år, jag har alltid spytt efter ett rån efter det.

Hur det började

Första gången jag värkligen kom i kontakt med lagens långa arm polisen, va en dag efter skolan. jag och några vänner från skolan åkte tunelbanan in till stan, vi skulle gå på bio hade vi bestämt, men så vart det absolut inte, problemet va att alla inte hade pengar till att gå på bio, så kom väll nån på att vi kan väl råna nån så har alla pengar till bio. Det tog inte ens 5 min så ser jag att min kommpis har stopat 2 killar i kanske 16 års åldern, utanför hötorgs hallarna, och pratar med dom, ser hur vi alla går fram som en flock hyenor, och omringar dom här killarna och börjar att rota i deras fickor, helt plötsligt börjar mina kompisar att springa och skriker polisen, så jag börjar ochså springa, alla splitrades, jag sprang en bit mott centralstationen, sen när allt kändes lungt, så börja jag att promenera, jag gick mot mackdonalds vid cantralen, och ska gå ner för traperna som leder till tunelbanan, jag ser att det står 2 poliser där, men jag tänkte värkligen inte på vad jag hade gjort för kanske 10 minuter sen, när jag har kommit ner för traporna ser jag hur polisenrna har fäst sin blick på mig och börjar att gå mot mig, en av dom tar tag i min arm och seger ;hej du unga man; han frågar vart jag är på väg och var jag har varit, mitt svar vart att jag har varit på min styv pappas jobb och hälsat på. jag fick stå där vid traporna i ca 10 minuter med poliserna sen seger dom nu ska vi gå upp och så är det några unga herrar som ska se om dom känner igen dig, när vi kom upp för traporna så står killarna som vi hade rånat där med 2 poliser och seger JA det va han och några till men han gjorde ingen han stog där bland alla sinna vänner och titta på. poliserna fråga mig om det va sant att jag har varit med om det här, jag blå neka och seger nej jag har ju varit på min styv pappas jobb. Jaaha seger poliserna då blir det stationen för dig så får din mamma komma och hämta dig eller så kör vi dig hem till din mamma. vi åkte in till polis stationen och där kom ochså 2 kvinnor från socialen tjänsten. därifrån stationen ringde dom min mamma, och beräta vad som hade hänt, efter det så släpte dom mig och sa nu åker du raka vägen hem, din mamma väntar på dig där hemma, jag tror att det va den längsta tunelbane färde jag har gjort i hella mitt liv.

Om mig

Efter som bloggning är nytt för mig så börjar jag väl att försöka berätta lite om mig.

jag är 27 år och upvuxen i stockholms södra förorter, jag har inga syskon och har alltid bott hos min mamma under upväxten. Min far har jag inte växt upp med. det har varit min mamma som har upföstrat mig och jag tycker hon har gjort ett bra jobb även fast jag tog en annan väg i livet än vad hon önskade sig. jag har alltid haft en mycket bra relation med min mamma.

man nu ska denna blogg handla om hur svårt och ensamt det är när man har levt som yrkes kriminell i så många år och sen helt plötsligt ska leva som en s.k svensson.

jag vet inte ricktigt var man ska börja men man ska nog börja i tonåren det är ju där man börjar få sin personlighet och sin mentalitet, så vi börjar där.

jag har alltid umgåts med folk som är äldre än mig i tidiga tonåren alltså från 13 års åldern jag har alltid set lite äldre ut än vad jag va när jag va ung, efter som jag är ganska lång av mig, När jag va ca 13 år så börja jag i att s.k skoldaghem i stockholm det är en skola med få elever kanske 15 elever. jag fick börja där för att i min tidigara skola va jag ganska bråkig, och dropen vart nog för att jag hade misshandlat en annan elev i min skola, så då vart det skoldaghemet, det är som en vanlig skola men mycket mindre klaser och mycket mer hjälp från lärare och närmare kontakt med föreldrar det är väll den enda skilnaden från en vanlig skola, jag trivdes faktiskt ganska bra i den nya skolan det va bra lärare och mycket andra aktiviteter än att bara sitta i skol bänken, jag tror nog att det va där min kriminela livstil började.